iansomerhalder

Alla inlägg under juli 2011

Av iansomerhalder - 31 juli 2011 11:30

 


Kära dagbok 24 januari 1761


Far blir allt mer sjuk. Mor är förtvivlad och vet inte vad hon ska göra. 'Vad ska jag säga till barnen?', säger min mor varje kväll. Mor och far vet inte att jag står utanför dörren och tjuvlyssnar. Oförskämt, det vet jag. Men jag måste veta själv vad som pågår så jag kan lugna ner Athan och Ruby. Athan är ju endast sjutton år och Ruby är fjorton år! Far lärde oss så mycket om livet. Livets mörka sidor och ljusa sidor. Athan skulle ta fars död hårdast.. Nej, kan inte skriva så. Mor kallar på mig nu, måste sluta skriva.

Damien


Damien la undan sin fjäderpenna och gick till köket där mor var. Hon hade ropat på honom.

-”Mor, du ropade på mig”.

-”Ja. Din far vill prata med dig”.

Vill far prata med mig?”, tänkte Damien.

Mor verkade vara tårögd. Damien kollade på sin mor och gick till slut in i rummet där far låg. Far såg så mager ut. Det såg ut om han hade hostat bort sin kropp.

-”Min son..”, hostade far fram.

Damien gick fram så fort som möjligt. Damien satte sig på knän vid fars säng.

-”Son.. Tiden har kommit för dig att höra detta. Du kommer bli mannen i huset. Alla vapen som jag har finns i förrådet där du, Athan och Ruby inte fick kolla i. Nycklarna ligger där”. Far vände blicken till nattduksbordet.”Du måste skydda din mor och syskon mot de onda där ute. Jag vet,son, att du kan klara detta...”

Far fick en av sina värsta hostattackerna och det låg blod på hans filt. Han hostade blod. Damien kollade på blodet och sedan på sin far. Men far sov redan.


Kära dagbok 24 juli 1761


Idag var det en sorgsen dag. Det är nu exakt sex månader sen far gick bort. Mor grät hysteriskt vid fars grav. Jag har försökt att trösta både mor och mina syskon. Vissa dagar går det bra, vissa inte. Athan har inte sagt så mycket sen fars död. Ruby har förlorat sin energi hon hade. Jag har aldrig förstått vad far menade med 'det onda där ute'. Vad menade far med det? Hur ska jag hantera det? Jag tar hand om mor, Athan och Ruby så gott jag kan nu och i framtiden.

Damien


Damien rensade all fisk han hade fiskat vid sjön som han skulle ta med sig hem till mor. Damien hade varit vid sjön hela dagen. Nu närmade sig skymningen. Damien samlade all fisk och lyfte säcken över axeln. Damien försökte skynda sig varje fall genom skogen innan det blev mörkt. Men skymningen försvann så fort och det var redan mörkt när Damien hade kommit halvvägs genom skogsbiten.

-”Attans!! Hur ska jag ta mig hem i detta mörker?”, sa Damien för sig själv.

Damien visste vägen utantill så han gick på känslan. Damien snubblade på småstenar lite då och då. Plötsligt hörde han nåt bakom sig. Damien vände sig men såg ingenting. Det var för mörkt. Damien fortsatte tills han hörde samma sak igen. Han stannade till och vände sig. Återigen, var det för mörkt för honom att se om det var nån eller nåt var där. Damien fortsatte att gå.

-”Behöver du hjälp?”.

Damien vände sig om och såg att det var nån där i mörket.

-”Vem är det? Jag ser er inte”.

Han hörde stegen komma närmare. Det var en kvinna med en fackla.

Vad gör en kvinna här ute i skogen och i mörket?, tänkte Damien.

-”Ursäkta, vem är ni?”

-”Mitt namn är Sophia. Vad är ditt namn?”.

-”Damien. Damien Blackwell”.

-”Mr. Blackwell. Har ni kanske varit vid sjön?”.

-”Ja frun. Får jag fråga vad en ung kvinna som ni gör här?”.

-”Jag var precis på väg hem.. från en grej”.

Sophia log åt Damien. Hon var smal och tajt lång klänning. Hennes hår var gyllene blond och hon hade blåa ögon som sken i mörket.

-”Mr Blackwell, jag följer er hem. Ni ska inte behöva gå i mörket”.

-”Frun, det är lugnt. Du kanske ska bege dig hemåt?”.

-”Nej då, jag har ju en karl som du. Kalla mig Sophia, mr. Blackwell”.

-”Kalla mig Damien, Sophia”.

Sophia tittade länge på Damien. Hon började le och gick före Damien.

Det var nåt med Sophia. Hon var så otroligt vacker. Hon gick så elegant. Hennes platta hår hängde ner längs hennes rygg.

-”Kommer du eller, Damien?”, vände sig Sophia och frågade Damien.

Damien märkte inte att han hade stannat och dagdrömt. Damien började gå.

-”Så, Damien. Hur gammal är du?”.

-”21 vintrar”.

-”Jasså du är född på vintern? Okej... Vet du hur långt du har härifrån hem?”.

-”Ungefär en kilometer”.

Sophia vart tyst resten av vägen. När dom kom fram till stugan där Damien och familjen bodde så stannade Sophia och vände sig till Damien.

-”Sophia, jag uppskattar verkligen att du följde mig hem”. Damien tog Sophias ena hand och kysste den. Sophia bugade fint och log.

-”Det var en ära att följa dig”, sa Sophia med ett leende.

Damien såg att hennes ögon vart alldeles röda.

-”Sophia, vad är det med dina ögon?”.

Sophia öppnade munnen och Damien såg ett par hörntänder. Damien tänkte fort och började springa. Men hann inte så långt. Sophia stod plötsligt framför Damien.

-”Damien. Du ska ingenstans”, sa Sophia med ett leende.

Damien kände smärta och sedan blev allting svart.

Av iansomerhalder - 26 juli 2011 19:11

Till häger i menyn så kan ni läsa nåt nytt (under presentationen).


          

Av iansomerhalder - 26 juli 2011 18:10

Ian och Nina på Entertaiment Weekly's Comic Con Celebration den 23 juli.


       

Källa

Av iansomerhalder - 24 juli 2011 23:10

Här kommer Mystic Nights del 2!! :D kommentera gärna!


 


Det hade gått 250 år sen Damien lämnade allt han hade. Han lämnade sin mamma, som tog hand om honom, hans bror och syster sen deras pappa hade dött i tuberkulos. Han älskade sin mamma och sina syskon mest av allt men han var tvungen att göra det som var bäst för honom och hans familj. Damien har ingen kvar. Han lever i ensamhet. Men istället för att sörja att han kommer att leva i ensamhet i all evighet så försöker han göra det bästa utav det.


Damien gick ut från kiosken i Seattle och började gå mot bilen. Han skulle åka vidare i eftermiddag.

En kvinna i 25-års åldern hittades död i en gränd strax utanför centrala Seattle. Enligt polisen så rör det sig om mord men det finns inga spår att utgå från. Kvinnan ska ha varit på en bar i centrala Seattle men det finns inga vittnen som såg när hon lämnade baren.” Denna nyhet fick Damien att stanna och kolla på tv-monitorerna i skyltfönstren till en elektronik-affär.

Oops..Inte bra. Jag ska ju ändå lämna Seattle. Bäst att göra det nu. Men dom kommer aldrig kunna veta att det var jag, ingen tror ju på att vampyrer existerar?”, tänkte Damien.

Damien fortsatte att gå. Damien kunde ju ha självklart suttit vid bilen redan nu men han är ju på en offentlig plats så han kan inte ”vampyr-springa”. När han slutligen kommer fram till bilen, låser upp och sätter sig så tar han fram sin karta och kollar vart han ska. Varför inte satsa på att åka till Portland,Oregon? Damien lägger undan kartan och startar bilen och börjar åka mot Portland,Oregon.


Damien körde in i Portland,Oregon. Han parkerade bilen och började gå. Men han visste inte vart. Han svängde in till huvudgatan och kollade runt. Jackpot. En bar lite längre fram. Han gick mot baren. Det var en liten bar och det var inte så mycket folk. Lite konstigt, för det var ju kväll nu fast det är tidig kväll så då är det väl inte så konstigt. Han satte sig vid barstolen och beställde det vanliga, en Jack Daniels. Den här gången så betalade han notan för drickan och gick därifrån. Damien hade ingen aning om vad han skulle göra. Gå till en annan bar? Köra till ett motell? Ja, det får nog bli motell den här gången. Damien började gå mot bilen och självklart så såg han ett par snygga tjejer som kollade på Damien och log. Snygg, sexig, sjukt snygg osv, var det enda tjejerna sa när han gick förbi dom. Han startade bilen och körde på samma väg som han kom till Portland, han hade sett ett motell precis vid vägen. Han hittar motellet och svänger in.

-”Hej och välkommen till Portland Motel”, sa en kvinna.

-”Hej. Jag skulle vilja ha ett rum”.

-”Javisst, självklart. Hur många nätter ska du stanna?”.

-"Bara en".

Kvinnan vänder sig om och kollar efter en nyckel.

-”Här har du, rum 104. Du går ut och sedan åt vänster”.

-”Tack”.

Damien tar nyckeln som kvinnan hade lagt på bordet och började gå ut tills kvinnan hostade till.

-”Sir? Du måste betala nu”.

-”Javisst, självklart ska jag ju betala”.

Damien log sitt charmiga leende. Men kvinnan log inte tillbaka utan kollade på Damien. Hon verkade arg eller sur.

-”Hur mycket ska jag betala?”.

-”60 dollar”, sa kvinnan lite surt.

Damien gav kvinnan 60 dollar och gick ut och sen till vänster.

-”Rum 100,101,102,103.. Ah! 104”.

Damien låste upp rummet och ja.. rummet var helt okej. En säng, en tv, badrum och ett litet kök. Inte det bästa men han ska ändå vara där en natt. Damien såg en liten affär precis bredvid motellet som sålde öl så han tog lite fickpengar och gick och köpte öl. Damien såg att receptionen var tom när han gick förbi. Inte en enda människa var där. Damien brydde sig inte om det. När han kom tillbaka till rummet så öppnade han en öl och la sig i sängen. Damien kollade för att se vad som fanns på tv men det fanns ingenting intressant. Han stängde av tv:n och låg och tänkte. Han började tänka på kvinnan i receptionen. Varför just henne? Damien kunde verkligen inte sluta tänka på kvinnan, vad var det med honom? Han kunde tänka på vilken kvinna han ville men han tänkte just på henne. Det måste vara nåt med henne...

Skitsamma Damien, släpp det nu”.

Kvinnan började sakta försvinna ur Damiens tankar. Damien låg nu bara, drack sin öl och slappnade av. Tills han hörde nåt slags sus ute.

Vinden”, tänkte Damien.

Ytterligare en, fast närmare. Det konstiga suset kom närmare och närmare. Damien reste sig från sängen och gick först till fönstret och drog upp persiennerna för att se vad det var. Inget. Kolsvart där ute. Så fort han vände sig om så kom suset igen. Fast den här gången så gick Damien och öppnade dörren. Han klev ut och kollade runt. Ingen där. Ingen på parkeringen eller nåt. Damien skrattade lite för sig men så fort han var på väg in så känner han nån som kastar honom rakt in i väggen. Damien hade fått en smäll i huvudet men han kunde se en gestalt vid dörröppningen. Gestalten gick fram lite och stod nu i ljuset. Damien kunde inte tro sina ögon. Han hade fått en smäll i huvudet men han vet att det var den han trodde det var... Han kände nu igen det bruna långa håret, dom gröna ögonen, det smala huvudet och den smala kroppen. Det var kvinnan i receptionen. Fast i andra kläder och annan frisyr.

-”Hej Damien. Har du inte saknat syrran?”....

Av iansomerhalder - 24 juli 2011 22:21

Ja, nu är Comic Con 2011 över för i år (varje fall i vår tidszon). Vårt sköna gäng, The Vampire Diaries gänget, är lika roliga och underbara som alltid!! Kolla in dom här klippen!






 



Videos av Ian:


Av iansomerhalder - 24 juli 2011 21:23

                     

Källa

Av iansomerhalder - 23 juli 2011 16:58

Först vill jag bara säga att mina tankar är med Norge. Det som hände är så hemskt, jag är chockad. Så mina tankar är med er, Norge! ♥


           

Av iansomerhalder - 23 juli 2011 15:45

Ian kommer att joina Creation Entertaiment's Vampire Diaries Convention som kommer att äga rum mellan 17 och 18 september i Nashville,Tennessee,USA och 14-15 april 2012 i Chicago,Illinois,USA!


Ian kommer att joina: Paul Wesley, Joseph Morgan och Daniel Gillies(Elijah). Joseph och Daniel kommer att vara på lördagen och Paul och Ian på söndagen.

Update: David Anders(John) kommer också joina Joseph och Daniel på lördagen.


  


Källa


Presentation


I den här bloggen kommer du ju självklart att få läsa om Ian Somerhalder! Välkommen!
//Jasmina

Kontakt

iansomerhalder.bloggplatsen@

gmail.com

Fråga mig

17 besvarade frågor

Jättebra vampyrbloggar!

Google Translate

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6 7 8 9
10
11 12
13
14 15 16 17
18
19
20 21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2011 >>>

Omröstning

Hur snygg tycker du Ian Somerhalder är från 1-5?
 1 (inte alls)
 2
 3 (helt ok)
 4
 5 (SNYGG)

Ian Somerhalder Foundation

  

Gilla Ian Somerhalder Foundation på Facebook

Rösta på Ian!!!

-

Kommande event Ian ska delta i

-

Dela med dig!

Sök i bloggen

Ian Somerhalder

              

The Vampire Diaries

       

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards