Läs dom tidigare delarna HÄR!

Vad tycker ni om del 7? Kommentera gärna   

Augusti 2011

Motellrummet hade ett litet,runt bord med just tre stolar. Damien, Ruby och Athan satte sig på varsin stol och sa ingenting. Dom visste inte vad dom skulle prata om..först. Eller vem skulle börja.

”Jaha, det här var ju pinsamt”, tänkte Damien.

Till slut var Athan som var den som sa något.

-”Jag har ett förslag”, sa han med ett flin. ”Vad sägs om att du och jag, Ruby, berättar om hur vårt liv har sett ut efter vår förvandling?”.

Ruby såg fundersam ut och det tog lite tid innan hon svarade.

-”Tja.. För mig spelar det ingen roll egentligen men jag antar att det funkar”.

-”Så.. Vem ska börja då?”, sa Athan med ett hånflin.

Ruby- 1847

Ruby gick hem från en resturang. Hon hade varit på en dejt med en trevlig man vid namn Donn Jackson. Hon bar sin finaste klänning hon hade hittat här i New York.

Rubys klänning

Många som gick förbi Ruby tittade snett på Ruby.

-”Vad gör denna kvinna ute så här sent själv?”, sa många om gick förbi Ruby.

”Tss.. Inget kan ju hända mig direkt”

Ruby kom fram till sitt hus. Hon stängde dörren efter sig och så fort hon vände sig så stod Donn framför henne. Hon vart förstås lite skrämd, hon var inte beredd på att han skulle stå där.

-”Donn? Vad gör du här?”, undrade Ruby.

-”Tjaaa... Jag kunde väl komma på ett besök”.

-”Tror ni inte att det är lite sent för ett besök, mr Jackson”.

-”Kalla mig Donn”.

Ruby och Donn kollade på varandra. Då Donn fick dom där röda ögonen och vampyrtänderna stack ut och tog tag i Ruby och tryckte upp henne mot väggen. Ruby väste åt honom.

-”Vad gör du här?”, frågade Donn.

-”Jag bor här för tillfället”.

-”Du kanske ska bo nån annanstans. Ju färre vampyrer här i New York desto bättre”.

-”Vad skulle det göra för skillnad, Donn?”.

Donn tittade länge på Ruby. Han släppte ner henne och försvann.

Athan- 1892

-”Det är bra grabbar”, skrek chefen för gruvan där Athan jobbade i.

-”Blackwell! Du kan ta dina pengar och dra nu”.

Athan gick fram till chefen och fick sina pengar. 150 dollar var inte så dåligt. Athan tog pengarna och gick därifrån. Han hade råd med tåget till Los Angeles från San Fransisco. Därifrån skulle han börja leta efter Damien.

”Hm, Damien”, tänkte Athan.

Athan kom att tänka på allt som hade hänt i McKinney,Texas 1761. Mors död. Damien mördade mor. När han tänkte på det så vart han alltid så arg. Sophia hade stadens hemliga vampyrpoliser hitttat. Den gruppen hade far varit ledare i. Dom hade bränt Sophia typ som en häxa år 1766, året efter Athan och Ruby hade förvandlats. Athan hade åkt tillbaka till McKinney men visade sig inte. Men han kommer ihåg allting han hade sett.

Athan stod på stationen då han såg en kvinna som verkade vilsen. Athan kunde inte andas. Kvinnan var så vacker. Det kändes som hela världen stannade till. Hon var så vacker. Athan gick fram till henne.

-”Ursäkta, frun? Ni verkar vara vilsen, kan jag hjälpa er med nåt?”, frågade Athan kvinnan. Han tittade i kvinnan isblåa ögon. Hon hade blekt hår som var uppsatt i en fin bulle. Hon hade en underbar, blå klänning som passade hennes kropp och hennes hudfärg.

-”Ja, jag vet inte från vilket spår tåget går till Los Angeles”.

-”Du står på rätt spår”.

-”Jaha.. Tackar”, sa kvinnan med ett leende. ”Mitt namn är Audrey”.

-”Athan”.

Audreys klänning

Ruby- 1961

Ruby var så utmattad när hon gick in i baren i McKinney. Det här året hade hon återvänt till McKinney, Texas som vikarie i grundskolan. Men hon koncentrerade sig inte på det jobbet, det var bara ett alibi. Hon koncentrerade sig på att hitta Damien. Sedan 1948 har hon letat efter Damien, konstant. Alla dessa år så ville hon hitta Damien och bara... ja, vem vet vad. Hon gick in i baren och satte sig vid nån kvinna som verkade full.

-”Tjena, du är ju vikarien. Min lilla flicka säger att du är så bra. Du förstår, min flicka har haft det så svårt sen hennes pappa lämnade oss. Han lämnade oss för fyra år sen, min flicka var bara sju år. Jag har också självklart haft det svårt”, slöddrade kvinnan fram. ”Jag är Donna föresten. Du är ms. Blackwell, det vet jag redan. Vet du vad? Förra månaden kom en ursnygg kille, Damien Smith. Han var döläcker. Nej men vänta nu.. Han sa att han hette Blackwell i efternamn först men hans pappa gifte om sig och han tog hans pappas namn, ja så var det. Vi hade en...grej tillsammans”. Donna började fnittra. Föresten vet du vem han är? Han heter Blackwell”.

-”Nej, inte rikigt”.

Ruby var jättearg. Hon hade hittat Damien. Snart varje fall. Ruby ville explodera av ilska. Damien hade antagligen kontrollerat henne och sagt dessa lögner. Ruby betalade sin nota och var så arg att hon inte ville lyssna på Donna.

”Nu jäklar ska jag hitta honom”

Athan- 1985

Athan lämnade Ac/Dc-konserten. Ac/Dc var som vanligt skitbra! Han satte sig i bilen och skulle köra mot motellrummet. Konserten hade varit i San Diego och han skulle övernatta och sen vidare mot Los Angeles. Athan hade fortfarande inte hittat Damien. Han hade varit nära, han var i Miami, Florida för två år sen men Damien hade hunnit åka iväg tills Athan hade kommit, Damien hade i för sig hunnit åka i väg en månad innan. Athan gav inte upp men behövde koppla av och ta en paus från sin ilska. Trots alla dessa år så kunde han aldrig glömma vad Damien hade gjort.

Han släppte den tanken och började tänka på Audrey. Audrey, som lämnade Athan 1907. Hon fick reda på vad Athan var men hon litade tillräckligt på honom efter tio år tillsammans. Men dom fem sista åren vart skakiga då Athan började tappa kontrollen över sin ilska för Damien. Han tog ut sin ilska på Audrey men han skadade aldrig henne. Till slut fick hon nog. Hon lämnade ett brev där det stod att hon inte längre kunde vara med honom. Han måste förstå att det han utsätter henne för är för mycket för henne. Hon orkar inte mer. Hon var en stark person men det här kunde hon inte hantera. Athan letade flera år efter Audrey. Han ville be om förlåtelse. Men det tog för lång tid. Audrey avled 1945, 74 år gammal. Athan hittade aldrig henne och kunde inte förlåta sig själv.

Athan såg på motellets tv i receptionen om en kvinna som hade mördats när hon hade gått hem efter Ac/Dc-konserten. Han stannade till. Bilderna på tv:n visade två små hål på halsen som reportrarna hade sagt var mystiskt. Dom beskrev gärningsmannen och den beskrivningen stämde bara på en person. ”Personen ska vara ungefär 1.85-1.90 m lång. Han har brunt/svart hår, och en symbol med en örn på och initialen B(familjens familjesymbol)”.

”Damien”

Ian, Nina och Paul gjorde en photoshoot för inte så länge sedan. Här är en video och såklart bilder.

Källa