Imorgon kommer del 6 av Mystic Nights!! Funderade ett tag om jag skulle avslöja nåt men näää, imorgon kl.15 kommer del 6 så då får ni se   

Det finns en vampyrblogg som jag verkligen älskar. Och det är http://thevampireobsession.blogg.se . Tjejerna som driver bloggen heter Hanna och Jessica och är två jättesnälla och trevliga tjejer. När du ändå besöker bloggen så kan du läsa deras underbara berättelse, Sunlight and Moonbeam. Besök bloggen vet jag och läs gärna deras berättelse!   

http://thevampireobsession.blogg.se

Källa

Som vi vet så kommer första avsnittet av The Vampire Diaries att heta 'The Birthday'. Elena fyller 18 och det ska ju självklart vara en stor fest. Stefan är ju typ ute ur bilden så nu är alla nyfikna på vad Damon kommer ge Elena. Alla Delena fans (inklusive jag) är väldigt nyfikna på vad Damon kommer ge Elena.

Så här säger Ian:

"She refuses to let him buy her anything, so he doesn't technically give her anything for her birthday," he says. "But he came across something that she really, really, really wanted and needed, and he did what he had to do to get it for her. She thinks that he stole it, or that he found it. It's a very beautiful moment between them. It's a really sweet, quiet moment."

Längtar tills vi får se den scenen!

Källa

Ian fick äran att tala för kongressen i Washington D.C den 28 juli. Han pratade så klart om djuren. Ni kan läsa hans vittnesmål HÄR!!

Källa

Det har kommit ett till klipp av Planet Green TV för programmet Ian Somerhalder ska leda, 'Blue August'.

Källa

Länken är en artikel. Läs den gärna, Ian är så omtänksam säger jag bara ;) läs den HÄR     

Läs dom tidigare delarna HÄR.

Update: Ber om ursäkt att inte del 5 kom igår som den skulle egentligen.

November 1761

Damien kunde inte få nog av blod. Han var besatt av blod. Blod,blod, blod var det enda som surrade runt i hans tankar. Sophia kunde komma lite då och då med en stackars, oskyldig människa som skulle bli mat för Damien. Damien lämnade alltid kropparna helt tömda. Sophia kollade alltid på Damien med en stolt min. Det hade gått tre månader sen Damien hade blivit det Sophia hade kallat vampyr. Damien hade aldrig hört talas om det. Han visste inte ens att såna existerade. När Sophia berättade för honom om vad han hade blivit och att det finns en del i McKinney, då slog det till för Damon att ”det onda” som hans far menade var just vampyrer. Far visste om att såna fanns. Det förklarade varför han kunde komma hem sent vissa kvällar. Nu hade Damien förvandlats till ”det onda”.

Damien hade inte sett sin familj på tre månader. Damien saknade dom så otroligt mycket och tjatade på Sophia att få se dom. ”Dom kan inte se dig så här, Damien”. Det var det enda han fick höra varje gång han sa att han vill träffa sin familj. En dag, slutet av november, så sa Sophia till slut att han skulle få hälsa på sin familj. Damien vart så glad.

-”Du ska få träffa din familj, Damien. Du hade försvunnit i skogen och jag hittade dig”.

Sophia använde förmågan att tvinga folk att göra eller säga saker. Damien nickade med huvudet och sa samma sak som Sophia hade sagt. Sophia och Damien ”vampyr-sprang” till huset där Damiens mamma Daisy, bror Athan och syster Ruby bodde. Han såg att oljelamporna var på. Damien började gå före Sophia. När dom kom fram till dörren så kollade Sophia på Damien och log och klappade lite försiktigt på ryggen. Damien drog ett djupt andetag. Han knackade på. Han hörde fotsteg. Dörren öppnades av en äldre kvinna med brunt hår och chokladbruna ögon. Hon var smal och var smal i ansiktet. Damiens mamma Daisy. Daisy stelnade till. Hon hade stora ögon som bara stirrade på Damien. Hon öppnade munnen för att säga någonting men fick inte ut ett ord.

-”Mor, vem är det?”, frågade Athan.

Men Daisy kunde inte säga någonting. Så fort Athan såg Damien så stelnade han också till.

-”Det kan inte vara sant...”, sa Athan.

Daisy kollade sedan på kvinnan bredvid Damien. Men hon vände tillbaka blicken till Damien.

-”Damien? Min Damien? Är det verkligen du?”.

-”Ja, mor. Jag gick vilse i skogen och försvann”.

-”Vi vet, min son. Vi kunde aldrig hitta dig. Vi har sörjt din död i en månad nu. Vi letade efter dig i två månader. Jag kan knappt tro mina ögon”.

Daisy kramade om Damien. Damien hörde hennes hjärtslag. Han hörde hennes blod pumpa. Han kände lukten av blod. Damien såg sedan sin syster komma ut från sovrummet. Hon låg och sov och såg väldigt trött ut när hon kom ut för att se vad som pågår.

-”Damien?!”, skrek Ruby.

Damien släppte Daisy och gick fram till sina syskon och kramade dom. Han kramade dom hårt. Men Athan och Ruby var så chockade så dom kramade inte lika hårt. Damien kollade på sina syskon. Han vände sig sedan om till Daisy. Daisy log åt Damien. Hon var så glad att han var tillbaka. Damien vände blicken till Sophia.

-”Mor,Athan,Ruby. Det här är Sophia. Sophia hittade mig i skogen”.

Daisy vände sig mot Sophia och kramade om henne.

-”Tack miss. Tack så himla mycket för att du hittade min son!”.

Sophia log åt henne.

-”Kom in. Ni måste vara trötta och hungriga”.

Daisy stängde dörren efter dom och hämtade bröd och vatten. Damien var hungrig men inte på det sättet. Dom satte vid köksbordet. Athan och Ruby hade redan somnat. Damiens hunger vart allt värre. Hans huvud började snurra. Tanken på blod fick honom att bli galen. Han försökte le så mycket som möjligt till sin mor.

-”Jag kan fortfarande inte tro att det är du, Damien. Det var så svårt att inse att du är död men jag är så lycklig att du lever. Du är hjälten, miss Sophia”.

-”Tackar så mycket, frun”, sa Sophia.

Daisy serverade en tallrik med bröd och två mindre skålar med vatten.

-”Ta för er”.

Daisy klappade sin son på kinden. Hon satte sig mittemot Damien och Sophia. Damien ville inte äta. Han började bli desperat. Han ville inte ha bröd eller vatten, han ville ha blod. Sophia började äta lite smått av brödet. Damien ursäktade sig och gick in i sitt gamla sovrum som han hade sett stod kvar. Han stod där själv i rummet då han hörde nån som kom in i rummet.

-”Damien. Jag vet att du vill ha blod. Du är hungrig. Jag vet vem du kan äta...”, hörde han Sophia säga.

Damien vart kontrollerad av Sophia. Han log åt henne. Sophia började gå mot honom med eleganta och vackra steg mot Damien.

-”Du känner lukten av deras blod. Deras hjärtan slå, deras blod pumpa. Du är så hungrig, Damien. Snart så får du din mat, eller kanske till och med nu..”

Damien kände hur han tappade all kontroll över sig. Han hörde ett hjärta slå nära honom. Han sprang ut i köket och tog tag i hans mor och bet henne och började dricka hennes blod. Drack, drack och drack tills han var mätt. Sophia stod i dörröppningen och log. Ett elakt leende. Athan och Ruby hade hört skriket. Dom sprang ut och såg Damien med munnen fullt av blod, Daisy död på golvet och Sophia hånflina. Ruby skrek och började gråta helt hysteriskt. Athan var så chockad.

-”Damien?!?! Vad är det med dig?! Vad har du gjort?!”, skrek Athan till Damien och började sedan gråta och sprang fram till Daisy och tog hennes kropp i sin famn. Damien var nu helt borta. Han kunde knappt tro sina ögon.

”Herregud, vad har jag gjort?! VAD HAR JAG GJORT?!”

Damien kollade på Ruby sedan på Athan och hans mor. Han vart helt borta. Damien sprang därifrån och in i skogen. Sophia följde efter.

-”Du kunde helt enkelt inte kontrollera dig”, sa Sophia med ett skratt.

Damien vart så arg. Han kunde längre inte vara med henne.

-”Sophia, jag lämnar dig här och nu. Följ inte efter. Adjö”.

-”Da..”, var allt Damien hörde Sophia säga när han började springa.

Han sprang och han sprang. Bort från McKinney, bort från allt. Han kommer aldrig förlåta sig själv för det här. Han stannade till och skrek rakt ut. Han slog till träd, bröt av grenar. Han var så arg på sig själv. Han kunde ha kontrollerat sig. Men han lyckades inte. Nu skulle han leva med ett misstag han aldrig skulle kunna fixa.