Läs dom tidigare delarna här!!

Läs den senaste delen här!! (del 12)

Damien, Ruby och Athan hade inte hört nånting från Oscar, varulven. Dom visste inte om han var kvar eller om han hade lämnat McKinney. Men ingen av dom tänkte sitta och tänka på det, dom tänkte leva vidare.

-”Så har vi nåt roligt att hitta på idag?”, undrade Athan och tog en vindruva från fruktskålen som stod i köket.

-”Nepp, ingenting. Sorry, Athan. Idag är det en sån där tråkig dag”, sa Ruby.

-”Äh, vampyrer kan inte ha tråkigt”.

-”Jag tänkte kolla om Oscar är kvar i McKinney”, sa Damien.

Ruby och Athan sa ingenting.

-”När började du bry dig om den där byrackan? Han högg ju dig”, sa Athan.

-”Jo, jag vet men som sagt, jag har inget för mig så..”.

-”Jag gillar inte dina planer så jag är kvar här. Men vi hittar på nåt roligt, Ruby. Eller hur?”, sa Athan och klappade till Ruby.

Ruby reagerade inte direkt.

-”Damien, kan du inte bara lämna hela grejen med Oscar? Alltså, vi borde inte bry oss om honom..”

Damien tittade lite chockat på Ruby.

-”Och sen när bryr du dig om byrackan?”, undrade Athan.

-”Alltså nej, jag bryr mig inte direkt, jag säger bara det för eran skull. Kalla honom inte byracka, Athan”.

-”Alltså Ruby...Du bryr ju dig självklart”.

Damien reste sig upp.

-”Gräv inte din grav djupare”, sa Damien.

Damien gick ut och satte sig i bilen och började köra mot centrum.

Damien gick in i McKinneys största bar. Och han såg att Oscar satt och tog en drink. Men Damien ville inte konfrontera honom på en gång. Han iakttog bara honom. Det var ganska tråkigt, Oscar bara satt där. Damien funderade att bara gå där i från och skita i Oscar. Men Oscar reste sig upp och började gå. Damien gömde sig lite snabbt och började följa efter. Oscar gick in i skogen. Damien fortsatte att följa efter, då han såg Peter, som stod vid nån gammal stenbyggnad. Men Oscar såg honom först. Damien stod på ett ganska bra avstånd så han kunde höra dom varje fall.

-”Vem är du?”, undrade Oscar.

-”Jag är.. ehm... alltså, jag är i-inte här för att skada-a er....eh, alltså”, stammade Peter.

Oscar tittade lite snett på Peter.

-”Okej, men vem.. Just ja. Du är ju Blackwells lilla husdjur”.

”Som att han är”, tänkte Damien.

-”Husdjur-r kan man väl inte kalla-a mig direkt..”, sa Peter.

-”Vad gör du här?”, undrade Oscar och började gå runtomkring.

Det blev tyst, Damien antog att Peter försökte hitta på ett bra svar.

-”Tja, jag har hört talas om denna vackra stenbyggnad och jag har hört legender om det här... så tja-a, varför inte utforska det liksom? Ja, du förstår-r..”.

-”Det här är ingen lekplats för såna som du”, sa Oscar surt.

-”Kanske inte..”.

Oscar gick fram till Peter.

-”Hoppas du fick en bra titt på byggnaden”, viskade Oscar i Peters öra. Oscar tog tag i Peters hals och började strypa honom. Men Damien kom fort som blixten och slog undan Oscar. Oscar hamnade på marken och Damien ställde sig över.

-”Passa dig byracka. Det kommer inte vara nån fullmåne på ett tag så jag kan väl lika gärna leka hundfångare och fånga dig igen”, hotade Damien Oscar.

*

Athan och Ruby satt bara tysta i soffan medans Athan bläddrade igenom alla kanalerna på tv:n.

-”Tss, dagens ungdomar som sitter och kollar alla såna där vampyr-filmer och serier, Twilight och True Blood... Snälla, dom ska ju se allt 'in real life'”, klagade Athan lite.

Ruby hade tråkigt så hon reste sig upp för att se vad som fanns att äta eller dricka i köket. Precis när hon kom in i köket så föll två hinkar med vatten rakt ner på henne. Och ja, vem kan det vara?

-”ATHAN, DIN JÄVEL!!”

Athan började skratta jättemycket och Ruby vart bara sur. Men hon skulle ge igen. Hon gick in i köket igen och tog med sig smör. Hon gick in i badrummet och kletade smör över golvet. Hon smålog lite för sig och gick ut lite försiktigt. Hon tog med sig en handduk och stod och kollade på tv istället för att sitta ner så att hon inte blötade ner soffan.

-”Jaha, syrran. Jag tar en fjärde dusch för dagen, så roligt har jag.”, sa Athan.

Athan gick mot badrummet.

-”RUBY!!!”

Ruby var den som skrattade nu. Athan hade halkat av smöret.

-”Tror du jag skulle låta dig komma undan eller?”, skrattade Ruby fram.

Athan låg där och hade lite ont i ryggen.

-”Lycka till att ta dig upp”, sa Ruby och gick.

*

Peter hade stuckit hem så kvar på kvällen var bara Damien och Oscar.

-”Kan du berätta nu varför du är här?”, frågade Damien.

-”Varför är du ens här, blodsugare?”, frågade Oscar.

Damien suckade.

-”Du kanske ska komma på bättre smeknamn, jag har redan hört den där, från den andra hunden i den där Twilight...Vad hette han nu igen? Just ja, Jacob”.

-”Svara bara på min fråga, dummer”.

-”Du får svara först, jag frågade först”.

-”Okej.. Jag är här för att skydda McKinney”, sa Oscar.

-”Och varför då?”

-”Om några veckor så är det är det 300 år sedan vampyrerna invaderade McKinney. Det senaste året har dom vampyrerna som är kvar från den tiden samlats och är på väg att invadera McKinney.. igen. Vi vill inte ha det så. Därför är jag här och det är mer varulvar på väg”.

-”Så, du kanske är en god varulv?”

-”Inte mot dig. Jag kanske måste döda dig. Vi ska utrota dessa vampyrer och jag tvekar inte en sekund att döda dig och dina syskon”.

-”Dom här vampyrerna är säkert hur gamla som helst, dom är starkare. Jag kommer inte heller vara ett stort fan. Vet du varför dom är här, nån speciell anledning?”.

-”Dom vill ta över McKinney, dom vill att det ska vara som förut, som på 16-1700 talet. Dom ansåg då att vampyrerna hade makt, alltså människorna visste ju inte om att dom var vampyrer. Sen skapade McKinney nån grupp jägare, eller rättare sagt vampyr jägare, och dödade några i taget. Vampyrerna spred sig sedan utanför staden men vissa hittades och dödades varje fall. Till slut var dom för få och flydde därifrån. Dom vill inte på nåt sätt ha hämnd, utan vill bara ha makten tillbaka. Men där ska det ta stopp”.

-”Tror du ni kan stoppa såna arga och starka vampyrer? Knappast, det här blir eran död”.

-”Så får det bli, allt för min stad!”, skrek Oscar.

Damien hade ingen lust att prata mer, han vände ryggen och började gå.

-”Du, Damien”, ropade Oscar.

Damien vände sig om.

-”Passa dig noga. Som jag sa, jag tvekar inte en sekund på att döda er”.

Här kommer ett utdrag från del 13, som kommer imorgon.

 -”Passa dig byracka. Det kommer inte vara nån fullmåne på ett tag så jag kan väl lika gärna leka hundfångare och fånga dig igen”, hotade Damien Oscar.

Vad händer mellan Damien och Oscar? Vad kommer att hända?

Äh, ni får ett till utdrag:

"Jag kanske måste döda dig. Vi ska utrota dessa vampyrer och jag tvekar inte en sekund att döda dig och dina syskon”- Oscar.

Vad menar Oscar med "dessa vampyrer"? Läs nästa del, del 13 imorgon kl.14

Tänkte dela med lite grejer...

Glöm inte tävlingen nu då!! Läs mer här och var gärna med --> http://iansomerhalder.bloggplatsen.se/2011/10/18/6473931-tavling/

The Vampire Diaries startar den 18 november kl.19 här i Sverige. För er som ska kolla i svensk takt så kommer alla inlägg från dom avsnitten.

Ojojoj. Mystic Nights har ju inte publicerats på ett bra tag!! Och bara för det så kommer det två utdrag för dom två planerade delarna. Del 13 kommer imorgon och del 14 kommer på måndag :) Ber så mycket om ursäkt!!

Den här veckan tänkte jag också köra på en sån där "veckans fråga". Så veckans fråga är:

• Om du vore en del av Ian Somerhalder Foundation, vad skulle du kämpa för och hur skulle du kämpa?

Svaren presenteras nästa söndag. Jag skriver med era "kommentar namn"i svaren men om du vill vara så skriv inget namn. Hoppas ni delar med er era tankar!! :)

Shit, såg den här bilden som Ian twittrade... Manuset för TVD 3.11, alltså halva säsongen. Har det redan gått så snabbt?

Wow......

How long have you been involved in conservation and why?
Honestly, ever since I can remember, actually.

What’s your inspiration for the work you do?
I grew up on the Gulf Coast, and my father’s family were these French Cajun people from the bayou and my mother’s family were these half-Irish, half-Choctaw Indian farmers. So on all sides, it was about an agrarian lifestyle. The Gulf Coast is a pretty insanely delicate ecosystem, so my father made sure I understood it. You never littered, you always turned lights off.

One thing that really kind of landed on me was when I was shooting Lost and living in Hawaii. I would always go camping and do excursions when I lived in L.A and so I leased this Range Rover. And I was thinking, gosh man, I want a Prius, but I can’t do anything. I mean, I need to be able to go into the desert and mountains. But I’m driving a vehicle that gets 16 miles to the gallon. It was disgusting. Driving around Los Angeles, you could literally see the gas gauge going down. I remember being out in Hawaii and driving to work one beautiful morning, and I realized that I had all these amazing aspirations for the climate and for the environment, but I was driving this gas-guzzling SUV. I called my business manager and said, “You know what? I gotta get rid of this thing.” And I did, when I came back to L.A

I realized that it’s all the small things. You know, we weren’t allowed to leave the water running when we brushed our teeth, which saves 602 million gallons of water a day. It’s things like this that are just crazy. Like turning off your lights. All these things. After the BP oil spill I realized that this is what needs to happen. That was it. That was the time.

You have more than a million Twitter followers and are very active on Twitter. In your opinion, what role does social media play in conservation?
My opinion of social media is, social media changed the world. Social media is the reason this foundation exists and why it’s successful and becoming more successful every day. Whoever invented Twitter, I just want to kiss them. It’s just unbelievable the amount of information that travels in a nanosecond. I owe this foundation to its supporters and social media, bottom line. Facebook and Twitter saved the world.

Why are you so driven to get youth involved in activism?
Because they are the future.

How do you reach them and make it important to them?
You know how you make it important, I think? You let them understand that this is their world. It’s a really interesting thing, if you think about it. How do you get a ten-year-old to think about conservation in any way, shape or form? A year ago, there was a six-year-old girl named Devon Haas who contacted ISF because she wanted to send her tooth fairy money to us because she wanted to change the world. It blew our mind. She said that she wanted to change the world, but she knew that she didn’t have a voice. And the executive director of ISF called me and said, “We have to give this girl a voice.” I literally was almost misty-eyed thinking about it. This girl is now seven-years-old, she has 5000 or 6000 followers on Twitter and she is in this documentary called Kids of the Gulf, about the kids in the Gulf that were affected, and how they were affected and, by virtue of the fact that they have no voice, they kind of were never heard. Having a voice is pointless if it’s not heard.

Kids are the future. The youth of the world are the most underrated, underappreciated and underestimated portion of the world. It’s their world, and you start telling them that these things are gonna disappear, and they get involved. They get angry. And what’s really cool about them is that they’re not conditioned by sociological filters. They’re just open. So their ideas are incredible. And what’s profound about their ideas is that they make a lot of sense.

I read the Huffington Post all the time. I read the The Nation all the time. The Economist. Foreign Affairs. Harper’s. Stuff that you read it, and your head wants to explode because there’s just so much information. It’s all so powerful, and most of it’s so negative, and you and I see the world through these filters. But these little guys — they are just open, and it’s the coolest thing in the world.

Källa1,Källa2