FLASHBACKS!!!!! Jag älskar flashbacks och denna gång fick vi se en flashback från 1912. Då fick vi se en seriemördare röja runt i Mystic Falls och historien verkar repetera sig igen i dagens tid. Meredith försökte "mörda" Alaric men Alaric överlevde (tack vare vampyrblod) och vi fick se Alaric i en fängelse cell för att Meredith anklagade Alaric för att mördat några från grundarrådet dom senaste veckorna. 

Stefan lider av att inte ha druckit blod men lägger det åt sidan och samarbetar med Damon för att hitta vem som är seriemördaren i Mystic Falls.

I en annan flashback får vi se Damon och Stefan återförenas på en släktings begravning efter 50 år från varandra. Det är också 1912 som Damon och Stefan träffar en annan vampyr, Sage. 

Elena får reda på att Alaric blev gripen fyra gånger när han var 21 år och Isobel hade lämnat in två ansökan om besöksförbud när dom gick på college. Elena och Matt bryter sig in hos Meredith för att på nåt sätt hitta nåt som kan rädda Alaric. Men Meredith hittar dom. Matt fick ändå mig sig Samantha Gilberts dagbok från 1912.

Sage säger till Damon att kvinnor inte ska utnyttjas för deras blod. Sage utmanar Damon att förföra (och döda) Samantha Gilbert. Damons nya syn på att dricka blod får honom att vilja komma närmare Stefan som hade slutat dricka blod från människor. Men Stefan tappar kontrollen och sliter av huvudet av en kvinna som tillhörde grundarfamiljen. Det är 1912 som Stefan blev en "ripper".

Alaric släpps från fängelset efter att ett bevis som visade sig vara falskt. Damon övertalar Stefan (återigen) att dricka människoblod och just som det händer så hittar Elena och Matt Stefan. Vi får även se att Elena erkänner att hon är kär i Damon.

När Alaric väl är hemma så kommer Meredith. Hon vill förklara varför hon sköt honom och slängde in honom i fängelset. Meredith tror att Alaric håller på att bli galen för att han har lurat döden några gånger på grund av ringen han har. Vi får se att 100 år tidigare så var det exakt samma sak som hände Samantha Gilbert. När Damon drack hennes blod så överlevde hon tack vare ringen. Men efter att ha lurat döden så blev hon galen och mördade grundarmedlemmarna i Mystic Falls.

På slutet får vi se ett chockerande händelse då det visar sig att Alaric är trots allt Mystic Falls seriemördare....

Bilder på Damon:

Citat av Damon:

Har inte lagt ut Mystic Nights på jag vet inte hur länge men här kommer den första delen av del 17!! ;D

Läs dom tidigare delarna: http://iansomerhalder.bloggplatsen.se/kategori/122961-mystic-nights/

Damien satt ivrigt och väntade tills Jessica skulle dyka upp. Hon ville träffa Damien och luncha. Damien hade ”det var hon som fråga om vi ska luncha”-tanken hela natten. Damien kollade på sin klocka och det verkade som Jessica var lite sen. Han satt och klappade lite med händerna på knäna. Han tittade runt omkring och såg att det var mycket folk, många hade väl lunchpaus från jobbet. Till slut fick Damien syn på Jessica (hon står verkligen ut för Damien). Hon såg väldigt stressad ut när hon kom in. Hon småsprang fram till bordet där Damien sprang.

-”Hejhej! Förlåt att jag är sen, jag fastnade på jobbet”, sa Jessica och satte sig ner. ”Har du beställt nån mat?”.

-”Eh..nej. Jag väntade på dig”, sa Damien självklart med sitt charmiga leende. Jessica log tillbaka.

-”Rose, kan du ta en beställning?”.

En väldigt ung tjej, kanske 19 år eller nåt sånt, kom och tog emot beställningen. Damien hade egentligen ingen lust att äta men han beställde ändå, självklart. Han beställde en fetaostsallad medans Jessica beställde en kycklingsallad.

Det vart en liten pinsam tystnad. Damien visste inte vad han skulle säga.

-”Så, jag ber om ursäkt igen för att jag kom sent. Grejen var att en ett par barn hade skadats sig när dom var på nån utflykt så jag var tvungen att stanna kvar”, sa Jessica.

-”Det är lugnt, Jessica”.

-”Ehm..du, Damien? Jag tänkte på en sak”, sa Jessica.

-”Ja, vadå för nåt?”.

-”Jag jobbar till sju idag så jag tänkte..alltså, jag vill verkligen lära känna dig. Jag känner att jag måste öppna mig mer och liksom...komma ur mitt skal. Känns som jag har fastnat under skalet”.

-”Men du känner ju typ alla här på resturangen eller caféet, vad det nu är”.

-”Jo, men jag menar..typ, lära känna nytt folk. Tro det eller ej men jag känner faktiskt inte så många här i McKinney”.

-”Vem skulle inte vilja vara vän med en vacker kvinna som du?”, sa Damien med det där charmiga leendet.

Jessica vart lite generad.

-”Du är bara så charmig, jag älskar charmiga killar. Kanske en av anledningarna jag vill lära käna dig”.

-”Du sa nånting om att du jobbade till sju”.

-”Ja, visst ja”.

Precis när Jessica sa det så kom Rose med maten.

-”En kycklingsallad till dig ms. Miller”. Rose la ner en tallrik med kycklingsallad till Jessica.

-”Snälla Rose, hur många gånger måste jag säga att du ska kalla mig Jessica?”, sa Jessica.

-”Jag ber om ursäkt. Och här är en fetaostsallad till dig mr...”. Rose kollade fundersamt på Damien.

-”Blackwell. Men kalla mig Damien”.

-”Okej, trevligt att träffas”. Rose gick därifrån, såg väldigt stressad ut.

-”Vad jag tänkte börja säga var, jag jobbar till sju och jag tänkte kanske..att du kunde hämta mig när jag slutar så..kunde vi ses igen”. Jessica smålog lite och rodnade lite.

-”Jag tar inte illa upp om du säger nej, jag vet att vi inte känner varandra så jätte väl”, sa Jessica med ett skratt.

-”Nej nej, inte alls. Man måste börja nånstans, eller hur?”, sa Damien och blinkade. Jessica skrattade lite och åt sin sallad. Damien började också äta sin sallad.

-”Jag kommer ihåg att du sa att du flyttade från Seattle. Vad gjorde du där innan du kom hit?”, frågade Jessica.

-”Jag..eh..”. Damien blev nervös för han visste inte vad han skulle säga. Ja, han hade varit i Seattle men han bodde inte där.

-”Jag jobbade där som bilmekaniker”. Sa jag verkligen bilmekaniker?, tänkte Damien.

-”Jaha, intressant!”, sa Jessica och forsatte att äta sin sallad.

Jessica hade ätit upp sin sallad likaså Damien.

-”Damien, jag måste tillbaka till jobbet men vi ses ikväll eller?”.

-”Javisst, ikväll. Klockan sju, inte sant?”.

-”Yes, vi ses”. Jessica började gå och vände sig sedan till Damien och hade det där leendet som fick Damien att smälta.

*

Damien kom precis tillbaka till stugan och såg att Athan inte var hemma men Ruby var det.

-”Damien?”.

-”Ja”.

Ruby reste sig upp och lutade sig mot dörrkarmen.

-”Var har du varit?”.

-”Jag...var på stan”.

Ruby tittade lite fundersamt på Damien. Hon stod och tittade så på honom ett tag. Hon visste att Damien ljög.

-”Okej Ruby. Du gör mig bara irriterad när du gör så där. Jag träffade en tjej”.

-”Aha!! Jag visste det”.

Damien skulle precis gå till köket men Ruby stoppade honom.

-”Dricker du hennes blod eller har du druckit det?”.

-Nej, Ruby!”.

-”Du vet att jag måste kolla det med dig. Damien, du måste vara försiktig. Jag tycker inte om det här. Du kan tappa kontrollen vilket minut som helst!”.

-”Jag lovar, det kommer inte hända. Jag kan kontrollera mig själv när jag vill”.

Damien gick förbi henne och gick till köket. Han öppnade kylskåpet för att se att det inte var en enda blodpåse kvar. Han stängde kylskåpsdörren och suckade. Ruby kunde vara irriterande ibland.

-”Damien, du kommer bara göra det värre. Speciellt för dig. Jag vill att du ska umgås med henne men avsluta det innan det går för långt. Om det går för långt.. Ja, du vet vad som kan hända”.

Damien orkade inte så och lyssna på Ruby så han gick till vardagsrummet och satte på teven. Han satt där och kollade tv ett tag tills det var dags att åka och hämta Jessica. Han åkte tidigare för han ville ta några blodpåsar.

När han väl kom dit så gick han in och smög sig in på ett smidigt sätt och gick ner för trappan där han hade träffat Jessica för första gången. Han kom till rummet där alla blodpåsar fanns och låste upp dörren med ett kort. Han kom in och rummet var kallt. Han hade inte druckit på ett tag och så fort han såg blodpåsarna så ville han bara ta en och bara dricka, dricka, dricka. Och det är precis det han gjorde....

Fortsättning på delen följer......