Eftersom det är del 10 så är det en extra lång del   Enjoy!!!

Vad tyckte ni om del 10? Kommentera gärna!!

Liten spoiler kanske men Damiens, Rubys och Athans mamma hette Ashbury innan hon gifte sig och hette Daisy Blackwell. Ni kommer förstå varför jag skrev det här.

Damien hade legat hela natten och bara kopplat av. Det var soluppgång och han hörde att Ruby var uppe. Damien reste sig från sängen och gick till köket.

-”Hej.”, sa Ruby.

-”Hallå där”.

En dörr öppnades och ut kom Athan. Athan tittade bara på Ruby och Damien och gick bara.

-”Hallå, vart ska du?”, ropade Ruby efter Athan.

-”Nånstans bara.”.

Athan tog sin jacka och stängde dörren efter sig.

-”Tjaa, han verkar inte sur..”, sa Damien.

-”Åh”, sa Ruby med en suck. ”Jag orkar snart inte bry mig om honom”.

Damien satte sig i soffan och satte på tv:n. Han bläddrade igenom kanalerna tills han kom till CNN:s morgonsändning av nyheterna.

-”Det mystiska fallet med den 21-åriga Isabella läggs nu ner. Enligt polisen så har det varit ett svårt fall då man inte har haft nåt spår eller DNA att utgå efter.

-'Det är ett sånt här fall som förmodligen aldrig kommer att lösas. Vi har försökt att hitta alla möjliga sätt att lösa fallet på nåt sätt. Men det går verkligen inte. Enda vi kan säga är att det är möjligtvis ett djur och det är det enda vettiga vi kan komma på. Vi beklagar djupt till Isabellas familj', säger polischefen William Warner i Seattle.

-”Men snyggt jobbat, Damien”, sa Ruby lite surt. ”Tur att du kom undan och du kom undan väldigt bra”.

Damien log bara. Vad skulle han säga? Han fortsatte bläddra tills han slut stängde av tv:n. Ruby satte sig i fåtöljen. Nu var dom bara tysta. Dom visste inte vad dom skulle säga. Vem ville säga nåt först?

Det hade blivit kväll. Athan hade kommit hem och legat i soffan och kollat baseball. Damien hade suttit i köket och inte gjort nåt. Han tyckte att det var löjligt att dom inte kunde sitta och kolla tillsammans. Athan var fortfarande sur på Damien. Damien hade ingen lust att sitta här hela kvällen så han tog sina nycklar och började gå mot dörren.

-”Vart ska du nu då?”, hörde han Ruby fråga.

-”Ut”.

Han gick ut och satte sig i bilen och började köra mot McKinneys centrum. Det var många ungdomar ute nu. Han parkerade bilen på en stor parkering mitt i centrum. Han såg att stadshuset från 1760-talet var exakt likadan nu som då. Han började gå mot en bar. Det verkade vara McKinneys hetaste bar/resturang. Han gick mot en ledig barstol som också verkade vara den enda lediga. Han beställde det vanliga, en Jack Daniels.

-”Undrar vem det är... Men han är så jäkla het”

-”Det är han verkligen.. Gud Lisa, du borde satsa på honom”

-”Kanske det”

Damien log bara när han hörde dom två tjejerna prata om honom. Han drack upp sin drink och betalade notan. Han reste sig och skulle gå.

-”Hej där. Mitt namn är Lisa. Eh.. vart ska du?”, sa Lisa med ett leende.

Damien log och tittade på Lisa.

”Lisa. Du är vacker men jag är inte intresserad”.

Han gick förbi henne och såg att Lisa stod med ett chockat ansikte.

-”Ingen kille dissar mig!!”, hörde Damien.

”Klart och tydligt en som älskar uppmärksamhet och killar”, tänkte Damien.

Han satte sig i bilen och körde tillbaka till stugan.

Damien, Ruby och Athan hade suttit uppe hela natten. Damien satt i köket och Athan i vardagsrummet. Ruby gick lite fram och tillbaka.

-”Så löjligt att ni inte kan sitta i samma rum. Alltså, så himla löjligt”, klagade Ruby hela tiden.

Klockan var nio på morgonen. Det knackade på dörren. Ruby reste sig från fåtöljen och öppnade dörren. Där stod en smal, lång, flintskallig och en ung man.

-”Hej. Mitt namn är Peter Ashbury. Är ni Ruby, Damien och Athan Blackwell?”.

-”Eh... ja. Vänta, heter du Ashbury i efternamn?”, undrade Ruby.

-”Ja. Ni är ju legenderna. Ruby, Damien och Athan. Så det stämde.. Ni blev verkligen vampyrer..”.

-”Ursäkta mig?!”, sa Damien och ställde sig framför Ruby. ”Vad var det du sa?”.

Peter började skaka.

-”Näää... Det var inget”.

-”Du sa att vi var vampyrer. Hur fan vet du det?”.

-”Det finns böcker om er i Ashburys/Blackwells familjehistoria men alla generationer sa att det var en myt. Alla sa att ni var påhittade legender. Alla barn fick höra berättelserna om Damien, Ruby och Athan. Jag har hållit på med familjeforskning jättelänge och jag har speciellt forskat om er. Ni är riktiga legender. Helt otroligt att det finns vampyrer också.. Jag är inte rädd ska ni veta. Ni är ju ändå trots allt mina kusiner, det vet ni väl? Jag är eran mammas brorson son son son son om man ska uttrycka det på det sättet. Så tekniskt sätt är vi kusiner. Snälla gör mig inte illa”.

Damien, Ruby och Athan stod bara och stirrade.

-”Hur ska vi veta att det här stämmer?”.

-”Det stämmer”, sa Ruby.

-”Va?”, sa Damien och Athan i kör.

-”Sist jag var här själv så fanns det en Peter Ashbury. Alla generationer heter Peter. Jag såg vem jag antar är hans pappa”.

Damien tittade på Peter.

-”Jag såg dig igår på McKinney's och följde efter dig hit”.

-”Tur för dig, Damien, att du har turen med dig. Tänk om det hade varit nån annan!”, sa Ruby.

Damien tittade bara på Ruby. Han släppte in Peter. Peter satte sig och var så fascinerad av att se Damien, Ruby och Athan.

”Okej. Mitt namn är Peter Blackwell och jag är född 1977 alltså 34 år. Jag hörde talas om er från min pappa och jag vart alldeles fascinerad så från 1991 så började jag forska om er”. Han visade alla gamla böcker han hade.

”Skojar du med mig? Har folk skrivit böcker om oss?”

Det står om Daisy Blackwell tidigare Ashbury. Och om barnen Damien, Ruby och Athan. Allt var sant men ingen senare hade trott på det här. Alla händelser var med som hade hänt på 1760-talet. Peter bara babblade och babblade, det var som han aldrig kunde andas. Athan tröttnade tills slut och gick därifrån.

-”Wow, det här är så coolt. Ni upplevde allt det här, ni liksom vet hur det var. Det här är så sjukt!! Bättre än att träffa Brad Pitt och Angelina Jolie”.

Ruby lyfte ena ögonbrynet och Damien lade sina armar i kors.

-Okej, jag vet att jag är knäpp men ni anar inte. Ni är ju så stora inom familjen. Ingen tror ju på att det här hände. Och jag får liksom se er!”.

Peter började nästan skrika. Athan hörde det och kom in till köket.

-”Grabben, kan du skippa det snacket nu? Ja, vi står här och är riktiga personer, kan du berätta varför du är här nu?”.

-”Ja, dels för ni är här och jag ville se er”, sa Peter med ett leende.

Athan tittade på honom med en väldigt sur min och Peter blev rädd.

-”Okej, jag ska berätta nu. Jag kan avslöja vilka är vampyrer. Det tar tid att avslöja om nån är vampyr men det går. Och jaaa... Ni är inte dom enda vampyrer som finns just nu i McKinney”.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan på er!   Var så sjukt längesen, jag vet!! Hoppas ni har följt den spännande säsongen av The Vampire Diaries, vilken säsongsavslutning! Och givetvis, hoppas ni har följt allt spännande som har hänt Ian :)   Som rubriken lyder så fundera...

Hej!   Update 7 maj: Oj, vet inte riktigt vart jag ska börja. Jag tog en lite längre paus som ni kanske märkte och jag tror tyvärr inte att jag kommer fortsätta på ett tag. Så, bloggen kommer vara nere men inte för alltid. Jag kommer låta blogg...

Vill bara tacka er alla för era frågor som ni har ställt och tveka inte att ställa fler! :)   Får stå som dagens bild. Hahhahaha kan ju säga att det stämmer på mig xD    ...

Här kommer en lista över 7 sätt Ian bevisar att grönt(miljön och djuren) är sexigt.   1. Ian använder Twitter för att uppmärksamma om djuren till sina 1,8 miljoner följare. Han spred ordet om Storbritanniens sista cirkus elefant, Anne. Han tog Lo...

Spoiler för er som kollar TVD i svensk takt!!!!     Carina MacKenzie från zap2it.com pratade med Ian på Paleyfest förra lördagen om Sage, Damon & Elena och om Damon som ställer upp som en storebror för Stefan. Ian säger också att vi kommer gråt...