Ni kan läsa den senaste delen (del 10) om ni behöver fräscha upp minnet lite. Eller så kan ni läsa alla delar eller något om ni inte har gjort det.

Del10

Alla

Påminner även om frågestunden, kom igen fråga!!!!!! Fråga om bloggen, Mystic Nights, favorit avsnitt av TVD/favorit citat osv!!!! Passa på och fråga ;)

Det hade gått ett par timmar, nästan för många, sen Ruby hade lämnat stugan. Hon skulle bara till skogen, men inte så långt in, och hämta lite ”mat”. Men Damien började undra varför det tar sån tid? Han satt i köket när Athan kom tillbaka från centrum, han letade efter Ruby där för att se om hon tog en sväng förbi där. Damien såg i Athans blick att han hade inte sett ett spår av henne. Athan gav en blick till Damien och bara gick. Peter kom helt plötsligt.

-”Tjenare Damien. Athan berättade om Ruby”.

”Sen när pratar Athan?”, tänkte Damien.

Peter satte sig vid köksbordet med sin laptop och började skriva. Damien tittade på Peters fingrar sedan på Peter. Sen på hans fingrar och sen på Peter.

-”Jag försökte spåra Rubys telefon men... vänta lite nu”.

Damien reste sig och kollade på dataskärmen men fattade inte riktigt vad det stod. Peter pekade på en prick på en radar.

-”Hon är där”. Peter pekade på dataskärmen. Damien memorerade bilden och sa till Athan att dom har hittat Ruby men självklart förväntade han sig inget svar. Damien och Athan var tvungna att åka tillsammans. Athans bil har gått sönder. Athan var sur men satte sig i Damiens bil ändå.

Dom hade kört en bra bit nu. Men Damien var säker på att det var så här han hade memorerat kartan. Det kanske inte var så långt kvar så Damien var tvungen att bryta tystnaden mellan bröderna.

-”Jag vet inte om du kommer svara eller ens lyssna men du måste veta att allt som hände ångrar jag. Jag vet att det kanske inte hjälper eftersom det är väldigt försent för att göra allt bättre men allt jag vill nu är att göra saker bättre den här tiden. Försöka lägga det förflutna och försöka fokusera på nutiden”.

Damien tittade lite snabbt på Athan och vände tillbaka blicken mot vägen.

-”På sätt och vis så förstår jag ifall du inte vill förlåta mig.. Men ändå så förstår jag inte. Efter 250 år. Varför ska vi hålla på så? Men det är ditt beslut”.

Damien hörde när Athan tog ett djupt andetag. Men han sa ingenting. Damien visste inte riktigt om han hade lyssnat. Damien tvärstannade plötsligt och såg en väg som ledde in till en skog. Han svängde och körde lite sakta. Dom kom fram till en gammal lada som låg bland höga buskar och träd runtomkring. Ladan var omringad av ett staket men halva staketet var inte uppe. Damien viftade med handen mot Athan att dom skulle gå in sakta. Athan nickade med huvudet. Dom började gå in sakta, tog försiktiga steg. Dom kikade in och hittade Ruby svårt misshandlad. Damien och Athan sprang in.

-”Ruby?! Hör du mig?! Ruby?”, skrek Damien och höll henne i famnen.

Ruby öppnade ögonen lite försiktigt.

-”D..onn. Damien, det är Donn”, stammade hon fram.

-”Donn?”.

-”Yes, precis”, hörde han en mansröst.

Mannen var lång och hade gylleneblont hår och bruna ögon. Han var smal och var inte så muskulös men ändå hade han lite muskler. Han höll Athan i ett strypgrepp. Damien sprang fram och slog till Donn.

-”Jag heter Donn. Vad heter du då?”, frågade Donn ironiskt.

-”Tror inte att det är så nödvändigt att du vet, du ska ändå dö nu”.

Damien sprang fram och tog tag i Donn och slängde honom rakt in i väggen. Donn reste sig fort och slog till Damien. Han började sparka Damien väldigt hårt och slog honom sedan med knytnävar. Damien var alldeles blodig och hade brytit några revben (men det skulle läka fort) men vägrade ge upp. Han sprang och hoppade på Donn och dom båda flög in i väggen som gick sönder. Damien såg att Athan lyfte Ruby och bar ut henne till bilen. Donn såg det och försökte hindra Athan men han hann inte så långt. Damien tog en smal planka och högg rakt in i ryggen på Donn.

-”Föresten, jag heter Damien”.

Han drog ut plankan och såg att Donn sakta somnade in. Damien gick till bilen, haltandes, och hämtade lite bensin och tände på kroppen. Han tittade in i lågan och bara tittade.

-”Åh jösses!”, skrek Peter när Athan bar in Ruby och såg Damien. -”Vad fasiken har hänt?! Har ni varit med i ett slagsmål?”.

-”Nej.. Ser det verkligen ut så?”, undrade Damien ironiskt.

Damien satte sig med en ispåse medans Athan bar in Ruby till hennes rum med Peter efter sig som giventvis skulle vårda Ruby. Athan var alldeles blodig. Hans händer var blodiga, hans jeans, hans tröja och han hade en liten, liten blodfläck på hakan. Athan lutade sig mot väggen och tog ett djupt andetag. Han drog sina fingrar genom sitt hår.

-”Damien?”, sa Athan helt plötsligt.

-”Ja?”.

-”Jag förlåter dig”.